onsdag 11 april 2012

att sova i spjälsäng

Vi har inte haft någon egen säng till Felix, han sover ju hos oss. Men på senaste tiden har han börjat krångla, ligga och sprattla och böka. När jag reser mig upp för att kolla vad han håller på med så händer det ganska ofta att han sträcker ut sin lilla kropp och somnar, som om jag på något sätt tog för mycket plats i sängen. Lite förnärmad blir jag ju allt, men vi pratade om det (jag och varg då, inte jag och felix) och kom fram till att han kanske ändå ville sova själv. Så iväg till ikea for vi för att köpa madrass till ärvda sängen som stod i förrådet. Möblerade om i sovrummet, bäddade lilla sängen och lade med spänd förväntan ner barnet däri. Men trots uppmuntran, vyssjande och gungande (sängen hade vyssan lull-tassar, vilken grej!) så ville han inte sova alls i den. Det är ett par dagar sen nu, och jag testar emellanåt att lägga ner honom i den när han somnat i famnen. Men han vaknar direkt, så det är bara att plocka upp honom igen. Jag är van vid att ha honom kloss intill och har inget emot det egentligen förutom på nätterna när han inte blir nöjd hur vi än ligger, och det är väl det som är problemet. Men jag krånglar ändå hellre med honom bredvid mig i sängen där jag kan flytta honom närmare eller längre bort, och låta honom snutta som han vill, än att jag ska hålla på och hålla ner honom i en egen säng som jag måste vyssja och peta tillbaka nappen och flytta över till vår säng när han är hungrig och sen tillbaka osv osv. Näe, spjälsängen står där och ibland ligger han och tittar förtjust på mobilen, men han är inte intresserad av att sova där än och då väntar vi!

1 kommentar:

  1. Jag tänker att jag ju vill sova i samma säng som min man, men vi brukar inte ligga precis intill varandra hela natten utan med några centimeters avstånd, så man har rum att krumbukta sig i sömnen men ändå känner värmen från varandra. Kanske är det så med din Felix också?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...