onsdag 28 mars 2012

tankar om att bära sitt barn

När Felix föddes, en månad tidigt, så blev vi uppmanade att ha honom hud mot hud så mycket det bara gick. Det tror jag de säger till alla föräldrar så det är ju inget konstigt med det. I den lilla plastbaljan hade de bäddat med värmemadrass, och när vi inte hade honom hud mot hud skulle han ha kläder på sig och ligga där i så att han kunde hålla värmen. Jag tror han låg i den sammanlagt 10 minuter under den veckan vi var på BB. Hela dagarna låg vi under filten, lilleman och jag. Försökte få rätt på amning och sondmatning och bara smälta att det faktiskt låg ett litet barn på mitt bröst. När Varg kom tillbaka på eftermiddagarna tog han direkt av sig tröjan, tog barnet och myste ner sig så gott det gick på extrasängen. På nätterna turades vi om.
Vi hade bestämt redan innan att bebisen skulle sova hos oss, så när vi kom hem så fortsatte vi så. En av oss hade honom i famnen nästan hela tiden. Ibland lade vi honom i hans korg, men det dröjde inte länge innan han blev ledsen. Och sådär har det fortsatt. Jag vet inte om det är så att han har ett stort närhetsbehov, eller om vi bara vant honom vid att alltid vara nära. Jag läser om andra som har bebisar i samma ålder, bebisarna sover middag själva i sängen eller vagnen, de leker roat i babygymmet och sprattlar glatt i babysittern. För det mesta när jag sätter Felix i babysittern tittar han på mig med stora ögon, sen darrar underläppen och snart är han illröd av gråt. Men ibland går det! Ibland tycker han det är roligt, han tittar på mobilen ovanför täcket jag lagt på golvet, eller sparkar så det gungar i babysittern. Då kan man ju tycka att jag borde passa på att göra saker när han ligger nöjd för sig själv, men jag kommer på mig själv med att ändå sitta eller ligga bredvid, för det känns som han är så långt borta. Så jag är väl lite blandad i mina känslor. Dels hade det varit skönt om han låg för sig själv och var glad någon timme varje dag så jag kunde pyssla lite med något. Men sen tänker jag att han är ju faktiskt bara en liten bebis, och det är så kort tid. Om fem år vill jag inte tänka tillbaka på bebismånaderna och undra vad det var som var viktigare än honom egentligen. Men det är klar att saker måste göras! Tvätt ska fixas, mat ska handlas och kanske borde det dammsugas lite oftare.

Så, ni som bär era barn, hur gör ni? Jag har en trikåsjal som jag tycker är jättebra, han sitter stadigt, jag har händerna fria att göra en hel del. Nackdelen är ju att det blir så himla varmt, det är lite bökigt att knyta den och få i honom, och när han sen blir hungrig eller blöjan ska bytas så är det ett projekt att få ut honom. Sen sover han nästan hela tiden i den. vilket är gosigt i sig men dåligt för dygnsrytmen...
Sen har jag, insiprerad av Maria på Vilda barn, knytit en vanlig scarf som jag trär snett över kroppen och sätter honom i på höften. Det är smidigt när jag bara behöver lite avlastning, för jag får ena armen fri och jag kan lätt ha i och ur honom. Men den är ju långt ifrån stadig och jag måste fortfarande hålla runt honom.
En mei tai har jag köpt av Familjen Toad, den bör dyka upp i nästa vecka så den ser jag fram emot att testa.
Vad har ni för tips för att underlätta bärandet hemma? Nån speciell sjal, sele, sätt att knyta?

2 kommentarer:

  1. Jag har skaffat en ringsjal som jag använder när jag bara ska gå runt med Eyvind hemma och göra smågrejer, och inte räknar med att han ska sova jättelänge i den (för då är trikåsjalen mer bekväm). Den är superlätt att använda, utan några krångliga knytningar. Man bara drar den över axeln, ploppar i barnet och drar åt.
    Det borde vara ungefär som du gör med scarfen, men stabilare (jag skulle gärna se något foto på det förresten, jag är nyfiken på hur det funkar).

    SvaraRadera
  2. Mitt barn är 16mån och jag bär henne väldigt mycket fortfarande och vi sover ihop. Jag tror inte bara att det är barnet som "vänjer" sig vid att vara nära, som förälder har jag oxå "vant" mig vid det :D När jag var hemma hos mina föräldrar i helgen så somnade loppan i min famn och eftersom jag var lite trött i armarna så la jag ifrån mig henne i en säng och gick ut till de andra. Och det kändes så fel! Kände mig halv och satt bara och hoppades på att hon skulle vakna snart så jag kunde få vara nära henne igen <3

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...