torsdag 29 mars 2012

barn med ont i magen del 2

ja, såhär ledsen kan man vara. =(
Man kan ju se vad folk söker på för att hitta ens blogg, och de flesta sökningarna handlar om bebisar med ont i magen, som jag ju hade ett inlägg om tidigare. Inte alls konstigt, jag googlade ju själv allt jag kunde komma över när vi började förstå att det var magen som krånglade hos Felix och det var därför han var så ledsen. Det brukade komma på kvällen, runt tio. Sen lugnade det ner sig, för att komma igen med råge framåt 5 på morgonen. Krånglar det numera så är det nästan alltid på morgonen.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägget, jag är ingen expert och jag kan ju bara tala för oss, men det kan ju hjälpa någon annan stackare med ont i magen.

Nu kan ju magont bero på massa olika saker, men det här är vad vi gjort och som funkat för oss.
Magmassage. Hur bra som helst. När vi märker att han blir spänd i magen, eller börjar "kämpa", så stryker vi över magen, ganska bestämt men inte hårt såklart. Från vänster till höger, fick vi förklarat för oss av BVC. Det finns en massa speciella "mönster" man kan massera i, men detta funkar bra för oss. Det ger nästan alltid utdelning, och ibland kan man liksom hjälpa till att trycka ut gaserna. Låter hemskt kanske, men det funkar. När ontet var som värst masserade jag varje morgon, nu är det mer vid behov.
Mjölkfritt. Vi ammar uteslutande, och ganska tidigt slutade jag med mjölkprodukter. Det var skitjobbigt, det är ju mjölk i allt! Men efter en månad märkte vi en klar förbättring, det var inte lika kämpigt på nätterna och han var lugnare överlag. Visst, han kanske bara växte ifrån det, men vi chansar inte så det är fortfarande mjölkfritt som gäller.
Ha honom på magen. På nätterna när han har ont, så bullar jag upp med kudden bakom mig så jag kommer lite längre upp, sen har jag honom på mage på mitt bröst. Jag vet inte vad det är, om han känner igen det från han var pytteliten, att det känns tryggt eller att det kanske trycker och blir lite varmt om magen, men när det är illa så brukar han lugna sig så att både han och jag får sova lite.
Windi pysventil. Det råder skilda meningar om den här prylen. Vissa menar att det stör barnets naturliga tarmfunktion, men vi har bara använt den i absoluta nödfall. I instruktionerna står det att det kan komma en del nr 2 också, men det är ju en klar underdrift. Förbered med handdukar! När magmassage inte hjälpt, och han verkligen har varit ledsen eller om vi känt att magen varit helt uppspänd, så har vi använt en sådan för att bokstavligt talat lätta på trycket.
Semper magdroppar. Jag drog mig länge för att köpa dessa. Vet inte varför, jag trodde väl helt enkelt inte att det var så enkelt som att han behövde lite bakterier i magen. Men nu har vi använt dom i tre veckor och my oh my vilken skillnad! Nu händer det grejer liksom av sig själv, utan att han måste ligga och kämpa sig blå. Ibland verkar han nästan förvånad själv!

Något som vi inte har testat är minifom. Nästan alla tipsade om det, men av två skäl gav vi oss inte på det. För det första; jag är för lat. Att hålla på och droppa innan varje amning men max en gång i timmen verkar rent på tok för besvärligt när vi ammar fritt och han ibland ammar var tredje timme och ibland tre gånger på en timme. Sen för det andra så läste jag en del om att det dels inte fanns några vetenskapliga bevis för att minifom faktiskt hjälpte, dels används parabener som konserveringsmedel. Något som jag inte ens vill ha i min tvål tänker jag inte ge mitt barn 15 gånger per dygn. Men, det är såklart upp till var och en att bestämma helt själv hur de gör!

Detta är som sagt hur vi gjort för att få bukt med magontet hos oss. Nu börjar det bli bättre, vilket är skönt för oss alla. Nu ska vi bara få ordning på hans dygnsrytm...

onsdag 28 mars 2012

tankar om att bära sitt barn

När Felix föddes, en månad tidigt, så blev vi uppmanade att ha honom hud mot hud så mycket det bara gick. Det tror jag de säger till alla föräldrar så det är ju inget konstigt med det. I den lilla plastbaljan hade de bäddat med värmemadrass, och när vi inte hade honom hud mot hud skulle han ha kläder på sig och ligga där i så att han kunde hålla värmen. Jag tror han låg i den sammanlagt 10 minuter under den veckan vi var på BB. Hela dagarna låg vi under filten, lilleman och jag. Försökte få rätt på amning och sondmatning och bara smälta att det faktiskt låg ett litet barn på mitt bröst. När Varg kom tillbaka på eftermiddagarna tog han direkt av sig tröjan, tog barnet och myste ner sig så gott det gick på extrasängen. På nätterna turades vi om.
Vi hade bestämt redan innan att bebisen skulle sova hos oss, så när vi kom hem så fortsatte vi så. En av oss hade honom i famnen nästan hela tiden. Ibland lade vi honom i hans korg, men det dröjde inte länge innan han blev ledsen. Och sådär har det fortsatt. Jag vet inte om det är så att han har ett stort närhetsbehov, eller om vi bara vant honom vid att alltid vara nära. Jag läser om andra som har bebisar i samma ålder, bebisarna sover middag själva i sängen eller vagnen, de leker roat i babygymmet och sprattlar glatt i babysittern. För det mesta när jag sätter Felix i babysittern tittar han på mig med stora ögon, sen darrar underläppen och snart är han illröd av gråt. Men ibland går det! Ibland tycker han det är roligt, han tittar på mobilen ovanför täcket jag lagt på golvet, eller sparkar så det gungar i babysittern. Då kan man ju tycka att jag borde passa på att göra saker när han ligger nöjd för sig själv, men jag kommer på mig själv med att ändå sitta eller ligga bredvid, för det känns som han är så långt borta. Så jag är väl lite blandad i mina känslor. Dels hade det varit skönt om han låg för sig själv och var glad någon timme varje dag så jag kunde pyssla lite med något. Men sen tänker jag att han är ju faktiskt bara en liten bebis, och det är så kort tid. Om fem år vill jag inte tänka tillbaka på bebismånaderna och undra vad det var som var viktigare än honom egentligen. Men det är klar att saker måste göras! Tvätt ska fixas, mat ska handlas och kanske borde det dammsugas lite oftare.

Så, ni som bär era barn, hur gör ni? Jag har en trikåsjal som jag tycker är jättebra, han sitter stadigt, jag har händerna fria att göra en hel del. Nackdelen är ju att det blir så himla varmt, det är lite bökigt att knyta den och få i honom, och när han sen blir hungrig eller blöjan ska bytas så är det ett projekt att få ut honom. Sen sover han nästan hela tiden i den. vilket är gosigt i sig men dåligt för dygnsrytmen...
Sen har jag, insiprerad av Maria på Vilda barn, knytit en vanlig scarf som jag trär snett över kroppen och sätter honom i på höften. Det är smidigt när jag bara behöver lite avlastning, för jag får ena armen fri och jag kan lätt ha i och ur honom. Men den är ju långt ifrån stadig och jag måste fortfarande hålla runt honom.
En mei tai har jag köpt av Familjen Toad, den bör dyka upp i nästa vecka så den ser jag fram emot att testa.
Vad har ni för tips för att underlätta bärandet hemma? Nån speciell sjal, sele, sätt att knyta?

måndag 26 mars 2012

vårpromenad

Igår tog vi oss en promenad i det fina vädret. Nu när Felix är lite större och stadigare har jag börjat gå ut med honom i sjalen, det har jag inte riktigt vågat innan. Det är så pass varmt att han inte behöver overall där han sitter, så det är lika smidigt att bära som inomhus. Och han somnar lika snabbt!

tisdag 20 mars 2012

dragen olja?

"infused oil"
Det är trist med språk när det inte finns någon bra översättning! Det här är ju en infusion. Det används i många sammanhang, men här innebär det helt enkelt att man låter valfria torkade örter/kryddor/blommor dra i valfri olja i ungefär 2 veckor. På så vis får man ut alla trevligheter från örterna in i oljan och kan använda den som bas i diverse salvor, eller bara som den är.
Just den här fina tomatpuré-burken som pryder min fönsterkarm just nu innehåller ekologisk rapsolja, en nypa lavendel, lite kamomillblommor och lite ringblomsblad. Den luktar inte så awesome som jag hade velat, men den kommer definitivt fylla sin funktion. En vecka till ska oljan stå och dra, sen ska den silas och hällas i en steril flaska, sen kan den stå i kylskåpet i upp till två år och användas till vad man nu än vill. En del av den ska i alla fall bli babysalva till fina Ellens lilla bebis som snart är färdigbakad!

måndag 19 mars 2012

men vad är det här?

Det är ju i alla fall inte washi-tejpen eller klistermärkena jag beställde från etsy för en månad sen...
Så frågan är vem som har fått mina saker eftersom jag uppenbarligen inte fick dom.

en trött påg

Ja... här har vi (han) vänt på dygnet. Och sover man inte på natten får man ju sova (och dregla) på sin mamma på dagen.

Nu ska jag försöka få i honom i sjalen så att jag kan få nånting gjort. Tvätt ska hängas, tygblöjor fixas och traderasaker ska packas. Sen blir det promenix till affären, har ett paket att hämta ut!

söndag 18 mars 2012

om näthat

Det är konstigt det där med nätet, hur man börjar läsa om en sak, länkas vidare till nåt annat, blir tipsad om något tredje och sen hamnar man någon helt annanstans. Det började med hela den här tramsiga historien om den glada tjejen under melodifestivalen. Ja, hon den "håriga". Folk stöttade, hatade, allt där emellan. Blogg efter blogg skrev om det, vare sig vilken sida de stod på. Hur som haver, allt det där ledde mig till facebookgruppen "vardagshjältar mot nätmobbning" som jag gick med i. Tanken är att man som enad grupp ska hjälpas åt att göra något, vad som helst, åt nätmobbing. Det första vi gjorde var att gå in på ett specifikt forum där det förekom uthängande av individer och extremt grov attityd. (jag tänker inte säga vilket forum för jag vill inte ge det reklam, men gå med i gruppen och hjälp till!) Vi försöker helt enkelt ersätta all skit med bättre saker. Kanske tröttnar dom och ger sig? Vi får se vart det leder. Det känns spontant som vi gör en bra sak, men samtidigt så inser jag ju att de som håller på, kommer fortsätta hålla på i något annat mörkt hörn även om nu detta forumet dör ut. Det som gör mig så trött är att vissa människor verkligen är så jävla elaka. Att de vrålar om yttrandefrihet för de tror det innebär att de får kalla vem som helst vad som helst.

Så nu känner jag att jag fått nog för denna helgen, även om det är en fight jag tycker alla borde ta. Nu ska jag ta mitt lilla barn och gosa ner oss i sängen, kanske virka en rad eller två på hans nya mössa.

torsdag 15 mars 2012

lite tyst

Det har varit lite tyst ett par dagar. Det blir ju så ibland, man sjunker in i något och går inte riktigt att nå utifrån. Ibland känns det som att allting gå så fort och händer utanför min egen makt, då måste jag ta lite tid för mig själv för att känna efter hur jag vill att det ska vara egentligen. Jag tror den omtalade bebissmekmånaden tog slut där nånstans också. Och nu har vi en ny slags vardag som ingen av oss vet riktigt hur vi ska förhålla oss till. Innan lilltrollet föddes hade vi pratat om hur det skulle bli, men det var när sambon fortfarande pluggade och skulle vara hemma en hel del, och inte vara hemifrån 11-13 timmar nästan varje dag som han är nu med jobbet. Så vi har gått runt varandra lite. Vet inte riktigt hur vi ska prata med varandra eller hur vi göra med vardagen.

Blir det såhär för alla?

söndag 11 mars 2012

länktips "låt dem skrika"

Snubblade över en helt fantastisk blogg tidigare ikväll. Det här inlägget är ju bara så bra, nåt att ha i åtanke för de som tycker man kan "skämma bort" barn!

torsdag 8 mars 2012

lite snabbt om kemikalier i nappflaskor

Naturskyddsföreningen har idag ett pressmeddelande där de skriver att man fortfarande hittar farliga kemikalier i nappflaskor till barn, även om i alla fall Bisfenol A blev förbjudet 2011.
Nu ammar ju vi, men tanken slog min innan lilltrollet kom, hur skyddar man honom mot alla kemikalier han kommer ha runt sig, i eventuella nappflaskor, nappar, matkärl, leksaker, kläder...
När det gäller kläder försöker jag köpa begagnat, dels för priset men också för att det mesta bör ha blivit urtvättat.
Han är för liten för leksaker, men vi vill nog försöka undvika plast till han är stor nog att inte äta på dom. Är det ens rimligt? Jag läste att det ät bättre att köpa gamla plastleksaker ur den synpunkten, för då ska det mesta blivit utsöndrat redan.

tisdag 6 mars 2012

om bly i läppstift

Jag älskar läppstift. Jag har hur många som helst, och jakten på det perfekta röda tar aldrig slut. Ibland när man läser om sminkhistoria kan man läsa hur de förr blandade bly i både ansiktspuder och läppstift. Tokigt! Alla vet ju att det är skitfarligt. Men nu vet vi ju bättre.
Trodde jag iaf.

2007 samlade Campaign for Safe Cosmetics ihop 33 läppstift och kollade halterna av bly. 61% av stiften innehöll bly, vissa så mycket som 0,65 ppm (parts per million).
När amerikanska FDA, fick tummen ur och gjorde en utökad undersökning med 400 läppstift, hittade de upp till 7,19 ppm. De har inga gränsvärden på vad som får finnas i en färdig produkt, men i "färgämnen" får det finnas max 20 ppm. Då kanske inte 7 känns så mycket, men ett problem är ju självklart att även om det finns "säkra" nivåer av bly, så är ju bly så kallad kumulativt, det bara samlas i kroppen och försvinner inte. Så visst, mitt läppstift kanske innehåller den så kallade säkra mängden bly. Men vad händer när jag bättrar på det flera gånger varje dag?

Enligt EU-direktiv så ska det inte finnas bly alls i kosmetika, som en liten sidnot.
Lite av problemet är att det inte är en medveten ingrediens, då hade företagen varit tvungna att skriva ut det på innehållslistan, utan det räknas som en "förorening" som blivit kvar efter tillverkningen. Tydligen så är marken så full av bly att det smittar av sig på det man använder för att färga smink med, om det sen är växter eller metaller.

Visst, det finns de som menar på att vi får i oss mer bly i dricksvattnet än vad vi får genom smink. Nog för att bly finns naturligt i våra omgivningar, men det är ju en jävligt sorglig sanning att allt runtom oss är så skitigt och nergiftat att det kanske är bra att vi inte vet.

Så hur vet man hur mycket bly ens läppstift innehåller? Det vet man inte. Inte om det inte råkar vara ett av de 400 som FDA testade. Kollar man så ser man att det skiljer sig från färg till färg, inte bara märke.
Nu råkar det vara så att mina absoluta favoritläppstift är av märket Maybelline. Tittar man på listan hamnar de ganska långt upp. Vad ska jag göra med dom? Fortsätta använda, jag har ju trots allt redan köpt dom? Sluta använda dom, dels för min hälsa och sen för att helt enkelt inte supporta företaget?

Jag har varit i rensartagen i mina sminklådor på sistone, av andra anledningar än bly. Som skumma konserveringsmedel, mineralolja, silikoner och parfymer. Bland annat. Men läppstiften är bannemig svårast att rensa ut. Dels för att de kostat mycket pengar såklart. Av hygienskäl säljer man ju inte eller ger dom vidare, så vill man inte ha dom är det soptunnan som gäller. Och hur miljövänligt känns det? Sen är dom ju så fina.

Läser man runtom på nätet på bloggar och liknande så skiljer sig åsikterna en hel del, som det brukar vara. Vissa menar på att strunt samma om det finns en liten mängd bly i läppstiften, vi får i oss så mycket skit ändå. Andra blir rosenrasande och känner sig lurade.
Folk få såklart göra precis som dom vill, men det som gör mig så irriterad är att man som konsument, oavsett vad det gäller, fanimig inte kan lita på någon. Det gäller att man han stenkoll själv om man bryr sig om vad man stoppar i sig eller smörjer sig med, för som vi vet så betyder ord som "naturligt" och "ekologiskt" inte ett skit i verkligheten.

måndag 5 mars 2012

men sen kan det vara ganska bra

Sen helt plötsligt har man en liten grabb som ligger och pratar med djuren i mobilen och är hur nöjd som helst i en hel halvtimme!

ett barn med ont i magen

De senaste nätterna har lilleman haft jätteont i magen. Han kommer såklart inte till ro, ligger och fäktar och sparkar, gråter och morrar. Visar att han är hungrig men ligger bara och "tramsar", och när han väl ätit så kräker han ner sig själv, mig och sängen. Flera gånger varje natt. Jag brukar ta det ganska bra, för numera är det kanske bara tre, fyra nätter i veckan och inte varje natt och varje dag som  när han var riktigt liten. Dessutom kan han ju inte hjälpa att han har ont, det är såklart synd om honom! Och sen känner jag att jag måste hålla honom tyst och lugn för att sambon ska få sova så han orkar jobba.
Men inatt blev jag så trött. Jag fattar inte vad det är som gör att vissa dagar går det bra med magen och andra inte alls. Jag blev arg för att han inte bara kunde vara tyst så jag fick sova, jag blev arg för att han inte bara kunde äta om han nu var hungrig istället för att ligga och slabba och gnälla. Tar upp honom på axeln, han kanske behöver rapa, då skriker han för att han inte fick äta antar jag och jag orkar inte mer. Jag orkar inte kämpa varje natt, att simma i kräk, orkar inte att sambon bara får sova sig igenom allting. Lägger ner barnet och går ut i köket fastän han ligger och gråter. Det har jag aldrig gjort förr. Sen fick jag så dåligt samvete för att jag var arg på min lilla bebis som inte kan hjälpa att han har ont, vad fan är jag för en mamma? Skyndade mig in och plockade upp honom, sen grät jag en skvätt samtidigt som jag försökte lugna honom. Han somnar ett litet tag, sen börjar det om.

Och nu? Nu sover han i sjalen. Äntligen. Jag är dötrött, han är dötrött. Vi har kämpat hela morgonen, han grät och skrek för han hade ont, jag grät för att han grät och för att jag är. så. trött.
Jag försöker gå igenom allt jag ätit för att luska ut vad det är han reagerar på. Jag äter ju inte ens sånt som kan innehålla spår av mjölk. Kan det vara tacokryddan i färsen? Löken? Kolsyran från läsken? Socker? Gah, vågar jag äta något alls? Är det ens maten? Jag är alltid noga med att rapa honom, utom på nätterna när han somnar när han äter för jag är så jävla glad att han sover alls. Kan det vara det, är det mitt fel?

På eftermiddagarna blir det bättre. Han är piggare, ler lite mot en om man har tur, myser mot axeln. Då glömmer man lätt att det snart blir natt igen.

Läs del 2 här.

söndag 4 mars 2012

saker jag inte visste: att en 11-veckors bebis...


... utan problem kan kräka ner en hel maskin tvätt på under en timme. Hur är det möjligt?

sover man inte på natten...


































...så får man göra det på dagen istället. Och extra gott sover man om man har en pyjamas med roliga djur!

söndagmorgon

Lilleman (och jag då i förlängningen) har haft en kämpig natt, men nu sover han sött. Så vad ska jag göra med min lediga tid? Virka något av det fina garnet? Snickra på en banner till bloggen? Bara dricka kaffe och läsa lite?
Antagligen blir det det sistnämnda eftersom han kommer hinna vakna innan jag valt ut något garn eller fått tummen ur med bannern.

en kul sak med tygblöjorna...

här ligger vi inte still när mamma fotar!
... är ju att dom är så fina! Här är det snyggt matchat med sambons gamla babytröja. =)

lördag 3 mars 2012

bloggtips: "eko med mineralolja och parabener"

Rosella Eco Beauty skriver ett inlägg om vilka ingredienser som finns i en så kallad ekologisk naturlig palett. Kommentarstråden är skrämmande! Det som börjar med ett enkelt mail, slutar med telefonterror till bloggägaren. Lång läsning, men väl värt det för alla som är det minsta intresserade av naturlig hudvård, eller konsumentmakt öht!
Och ja, det behövs väl inte ens tilläggas att foundationen från nämnda företag, som jag kollat på nu ett tag, aldrig kommer hamna i min kundkorg.

torsdag 1 mars 2012

Äntligen garn!

Jag beställde lite garn från garnaffären.se för ett tag sen. De glömde tydligen bort min order, men när de väl fick tummen ur så gick det snabbt att få hem det.
Det är ett gäng lite grövre garner, för jag får alltid lägga ihop två trådar när jag virkar för att få det så tjockt jag vill ha det.
Ska bli spännande att se hur det känns att virka med, rent bomull, som ju Paris är, kan jag ibland uppleva som lite stumt.
Nu ska jag bara försöka komma ihåg vad jag hade för projekt i tankarna när jag beställde färgerna!

Nu ger vi oss

Nu har vi hängt tvätt, vikt tvätt, kämpat med att fästa varukorgen under vagnen, handlat, tvättat mer, renbäddat sängen, bajsat i den renbäddade sängen (inte jag då) och bäddat igen. Nu struntar vi i det här och spelar tv-spel istället tills sambon kommer hem.

frukostsällskap


Här sitter vi och dricker kaffe och läser bloggar. Lillskrutten är inte så imponerad som man kan tro. En avi kom på posten nu precis, så snart blir det promenad till affären.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...