måndag 27 februari 2012

det finaste jag har

Klockan är halv sex på morgonen, barnet bara fäktar och gråter och har gjort hela natten och någonstans där inne i sömnbristhjärnan tänker jag "tyst med dig unge, jag orkar inte jag vill bara få sova".

Sen går vi upp, jag lägger honom i korgen, gör kaffe, vänder mig om och möts helt plötsligt av det här.





Då känns det som att jag aldrig behöver sova igen.

1 kommentar:

  1. SÅ FINT! ååå, underbart! Men jo, sova måste du ibland. :)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...